Hehe blev ett inlägg nu på en gång, men blev så irreterad.

Gud vad jag stör mig på folk som bara är sura hela tiden, bara söker efter saker hos folk som man kan klaga på eller bli sur över. Visst, jag kan erkänna att jag inte alltid är glad och possitiv, men jag gör mitt bästa, och istället för att mensa runt på allt och alla så mensar jag på mig själv. För vem vill vara med en sur-Becca? Inte skulle jag vilja det i alla fall....???

Men vissa människor verkar må bäst av att bråka med alla, bara tjura och kaxa, och vara så långsynta att de aldrig släpper något. Herregud, om man stör sig på något, prata med personen personligen, och lös det, så är det över sen. Istället för att bara snacka massa skit hela tiden. Jag hatar folk som bara tror på första bästa ryckte de hör, och sedan sprider det till halva sverige. Snälla skit i alla andras liv och lev ditt eget.

Jag kan lova att man mår tusen gånger bättre om man bara är glad och inte har några ovänner. Sluta spionera på folk och bara leta anledningar till att bråka. Förfan, hur orkar man? Jag tycker så här, hellre en äkta vän, än tusen oäkta, det känar man på i längden. Men det är alltid roligt om man har många vänner liksom. Som många kanske har märkt är jag för det mesta bara med ett fåtal vänner, det är er som jag vet att jag kan lita på till hundra procent, och jag vet att ni alltid stället upp. Ni vet vilka ni är <3

Men det betyder inte att jag inte kan vara kompisar med andra? Det är skillnad på kompisar och nära vänner. Jag har väldigt svårt att lita på folk, och öppnar mig inte för vem som helst, men det betyder inte att jag inte är vän med de här människorna. För jag har verkligen superbra vänner, som jag har superroligt med. För det har jag. Men jag känner inte att jag ska behöva berätta hela mitt liv för alla liksom? Och det kommer jag aldrig göra.

Oj känner att jag kom ifrån samtalsämnet lite, men i alla fall. SLUTA att bara bråka hela hela hela tiden, ta allt med en nypa salt, så kan jag lova er att ni kommer må så mycket bättre i själen. För vem tycker, innerst inne, att det är roligt att bråka och ha en massa ovänner? Jag skulle aldrig vilja ha det i alla fall.

Jag hoppas inte att ni tar den här texten på fel sätt, för den är riktad mot väldigt mycket människor, inte bara folk runt omkring mig nu, utan under de senaste åren jag levt. Och det är mina tankar, som jag skriver på min blogg, så om ni inte tycker om det jag skriver, så kan ni ju lika gärna klicka ner sidan.....