Verkligen. Inre stress kallades det tydligen. Fyfan. Minsta lilla får mig att bryta ihop, och det lilla, det lilla som hände precis fick mig att börja storgråta. Vandrandes i regnet. Egentligen var det inget att gråta över, bara att bli besviken, men så blev det inte. För känner mig faktiskt rätt sårad, det kändes. Ingen stor grej, men själva handlingen. :(