Unghästridning

Idag när jag kollade när min arbetskamrat (eller kanske fd arbetskamrat, jaja whatever) Lara red min fina lilla bäbis Dunlickey idag och blev väldigt besviken. Lara är såklart en väldigt duktig ryttare, och hon rider alla hästarna på gården bra. Men hon har liksom ingen erfarenhet av hästar utöver att rida och hon har aldrig ridit en unghäst förut. Bara som ett exempel så hade hon aldrig tagit av ett täcke och visste inte att man börjar bakifrån och går framåt...?!?

I alla fall, för att inte komma in på alltför spännande sidospår så såg jag henne rida denna treåring som inte är mycket riden, men väldigt lugn och fin, idag. I alla fall så är denna lilla pojk knabbt svängbar, men hon rider honom "på tygeln" och är ganska så hård i handen. Skorpan (som är hans lilla smeknamn o lättare att säga) går inte framåt för fem öre, och a och o när man rider unghäst enligt min mening är framåtbjudning. Det är det viktigaste, och om hästen inte går framåt så bör man inte försöka jobba denne "på tygeln", alltså att man vill att han ska kröka på nacken.(inte jobba under sig med bakbenen och därifrån få upp ryggen) Samtidigt som hon är ganska så "sågig" i handen så sitter hon för varje steg o småsparkar för att få honom att gå framåt. Hela tiden. Alltså om man har otur så kommer denna fina bäbis att bli både hård i munnen och skänkeldöv.

När hon skulle gallopera så försökte hon få honom att svänga på en liten volt och sedan fatta galopp(dock en bra sak att använda sig av, men då bör hästen vara lite mer riden). Eftersom han inte går framåt alls i trav så är det väldigt svårt att få galopp, så hon säger canter (inte possitivt o glatt utan låter som den danske gubben som var här i somras, typ CANTAH!(säng på typ hitlerröst också)) och sedan försöker schyssa på honom.  Tillslut faller han in i någon form av seg galopp i alla fall. Hon har i alla fall fattat att hon ska stå i fältsits men grejjen är den att hon liksom halvt dunsar ner i varje språng på denne omusklade lilla bäbis rygg samtidigt som hon börjar smått "såga" med handen för att få honom att gå "på tygeln". Men hallå bruden, han är inte balanserad för fem öre i galoppen, så gå på tygel är lite väl va?
Jag känner också att sitta o vara så tuff i handen inte är bra alls. Man ska jobba hästen bakifrån och fram, och har man fått hästen att trampa under sig så kommer nacken att krökas automatiskt.
Såg henne senare på dagen rida Rickey, också en treåring som dock kommit lite längre, men gör exakt samma sak och han maskar sig runt ridbanan på samma sätt som Dunlickey.


I alla fall så har jag ridit idag. Omg tänker ni nu. Men det var sista gången. En sista gång liksom, och jag överlevde :D På världens finaste Kilanmonjaro <3 Fick det om jag tog det försiktigt o hade ridväst! :) Travade o skrittade lite grann och var inte så jobbigt som ja trodde efter 3 veckor i sängen, så några muskler har jag allt kvar! Tog även en liten galopp, bara ett varv runt fyrkantspåret (även fast ja inte fick) och fyfan va underbar den här hästen är! En riktig goding måste jag säga! Var dock lite sorgligt och när ja skrittade av kom det några tårar, för vet ju inte om jag någonsin kommer att sitta på honom igen! Men förhoppningsvis <3


Håller på att planera min sista tid här på Irland för fullt så snart kommer mer info! Nu blire Gilmore Girls o mys i sängen med polly som ligger typ i mitt knä (hon är en ganska så stor hund) o snarkar!

PUSSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0